blackladyrnf

Borde förbjudas på hopptävlingar! Folk kan inte hantera det.

Folk brukar försvara sig med att deras häst "är dum annars" eller att "den bara testar mig!".

Men har ni tänkt på hur det ser ut? Folk SLÅR sina hästar på banan, inför publik. Jag hade skämts ögonen ur mig om folk dessutom såg mig slå, bestraffa, min häst.

Reglerna säger att spö får användas som tillrättavisning, och det är väl inget fel med det i första stund. Men, hästar får spö-rapp som bestraffning av sina ryttare! Och applåder till dom domare som faktiskt påpekar, och säger till att spöet inte får användas som ett straff. Men det är långt ifrån alla som säger något när en ryttare piskar upp sin häst efter att den till exempel stannat. Men dom som ryter till då, bra jobbat!

Tänk efter lite. Om man nu "behöver" ha ett spö med sig in på banan för att den ska hoppa. Är det rätt? Att behöva ha ett spö för att hästen ska hoppa, varesig den helt enkelt inte vill hoppa, eller kanske till och med har ont? Är det rätt mot hästen? Ska man behöva ett spö för att hästen ska hoppa, för ryttarens skull?

Okej hade varit om alla ryttare nu använt sitt spö som tillrättavisning, det vill säga inte piskar den efter att den "varit dum" och stannat. Hästen har inte en sådan hjärna att den förstår vad den gör för fel om den blir bestraffad, efter att den väl har stannat. Med tillrättavisning menar jag i den stunden hästen tänker på att stanna, inte efter att den stannat. Då förstår den inte, och det blir till en bestraffning.

Egentligen är jag totalt emot att ryttarna ska rida in med spö i sin hand över huvudtaget, men hade det fungerat så att ingen ryttare använt sitt spö som straff så hade det varit mer okej. Då hade kanske inte hästarna "fallit offer" som dom ibland gör.

Men nu fungerar det inte så för alla, många frustrerade ryttare slår sina hästar. Och dessutom inför publik. Skäms! Hästen hoppar inte för sin egen skull, den hoppar för ryttaren.

Vet ni vad jag har lust med? Köpa en till häst. Fast vem har inte det... Problemet är att jag inte har pengar, och Ladis skulle jag ALDRIG sälja!
Jag har haft tanten sen 2004, och jag har alltid betalat allting själv. Jo, mamma & pappa köpte ju hästen till mig och har betalat stallhyror och veterinärkostnader och allt sånt fram till nu. Som givetvis inte varit billigt! Men utöver det har jag fått köpa allt jag velat ha för egna pengar. Och det är det inte alla som behöver i hästvärlden.

Jag vet att det låter som avundsjuka, och det är det också till viss mån. Men utan pengar kommer man INGENSTANS i hästvärlden. Om man inte har en sjuk talang som finns för typ 1 på 10 000 000. Nej, men ni fattar? Och det är synd! Har man talang behöver man ofta en duktig (dyr) häst för att komma någonstans. (Och nu menar jag inte att någon för 60.000 är billig. Det är inte alla som ens kan lägga över 30.000!) Och om inte, så åtminstone pengar till duktiga tränare. Förutom dom där 1 på 10 000 000. Men det är ju inte speciellt ofta. Och har man inte talang så kan man köpa en svindyr häst och ändå komma långt tack vare den. Men hästsport är en "rikemanssport", och vi med mindre pengar får helt enkelt ta en lite längre omväg än många glidare. Bita i det sura äpplet som kallas verklighet.

Men det är väl tack och lov att dyr utrustning till häst och ryttare inte gör att det går bättre! För allvarligt talat, går inte märkeshysterin lite till överdrift?
Tänk dom gångerna man åkt på hopptävlingar och kommit med den fulaste, lånade, transporten och parkerat bredvid alla flaschiga, nya. Lastat ut med fleecetäcke (visserligen riktigt snyggt!) och skydd från Ullared och ridit fram med schabrak köpta på samma ställe. Men ändå var det jag som fick åka hem med blå-gul rosett fastsatt i backspegeln. DET är en härlig känsla mina vänner!

Det jag äger i dyr märkesväg är en prestigesadel, ett par läderskydd, ett ylletäcke, ett transporttäcke och ett Kingslandschabrak. That's it tror jag! Men sen har man ju mycket annan skit, och bara för att det är lite billigare är det inte fult.

Stå på er, ni som själva får bekosta det som ni vill ha. Trots att ni alla gånger inte har råd, man rider inte sämre för det!

När man ska välja strö till sin hästs box finns det ju tre vanliga att välja mellan; Spån, torv och halm. Själv har jag haft alla tre, främst på grund av vad olika stallägarna önskar att man använder. Alla dessa har olika för- och nackdelar, men visste ni att;

*Halm är det allra bästa för hästen själv!
Givetvis förutsatt att det är damm- och mögelfritt.

Folk som inte tycker om att använda halm som strö brukar säga:

• Det är svårmockat
• Det luktar så dåligt
• Hästarna blir tjocka av det

Vad säger då jag om detta?

1. Halm är inte direkt mer svårmockat än varken strö eller torv, man behöver bara skaffa en bra teknik för det. Man behöver heller inte köpa speciella halm-grepar. Själv brukar jag använda en vanlig plastgrep till den kissiga halmen, skyffel till bajset och sopkvast till att ta upp det som faller mellan.
2. Allt strö luktar dåligt ifall man inte mockar ordenligt. Så enkelt är det, och visst halm "skymmer inte över" kisslukten som annat strö kanske gör, det är sant. Men kanske desto bättre mått på hur noga man är med mockningen?
3. Hästar som står på halm äter inte upp det. En häst som är ovan kanske äter en del av det i början, och i och med att halm inte innehåller protein så sätter det sig i så fall "på magen". MEN en häst får inte i sig dom mängderna på några timmar att detta skulle göra dom "feta". En häst som får i sig tillräckligt med näring och mat, väljer inte att äta upp all den halm som ligger i boxen. Dessutom lägger man inte in mer halm varje dag än man hade lagt in annat strö, och hästar är renliga djur som vill ha fräsch mat, alltså inte sånt som legat.

Fördelar med halm:

• Halm är det allra bästa för hästens hovar! Halmen gör att luft kan cirkulera under hovarna, vilket inte torv gör. Det "täpper till" underifrån. Spån har dessutom alldeles för surt ph-värde för att det ska vara optimalt för hästens hovar.
• Med halm kan en häst hålla sig sysselsatt. Som jag skrev ovan så äter en häst absolut inte upp all den halm som ligger i boxen, men den kan peta ut några strån och leta efter små tömda havrekorn på golvet (om det är halm från havre) Detta är såklart inte möjligt med varken spån eller torv.
• Halm håller magen igång. Återigen, en häst blir inte tjock, men ett par strån stoppar dom i sig emellanåt, och en häst är inte van att stå flera timmar utan att äta. Det är naturligt för deras magar att hela tiden ha något att jobba med.
• Halm är det allra billigaste alternativet! Jämför själv!
• Man kan ha halmbädd. Likväl som bädd med dom andra strösorterna, men man får börja med en mycket större mängd halm för att få igång värmen längst ned vid golvet. Räkna med att lägga in ca en meter högt med halm första gången! Sedan använder man sig av kalk precis som vanligt.

Halm är det absolut bästa och mest naturliga för hästen. Och alla hästägare vill väl att ens häst ska ha det så naturligt och stimulerande som möjligt! Och det finns inte mycket som luktar så gott som en fräsch box med halm :)


Hiss till halmen!