Alltid dessa pengar när det gäller hästar...
Vet ni vad jag har lust med? Köpa en till häst. Fast vem har inte det... Problemet är att jag inte har pengar, och Ladis skulle jag ALDRIG sälja!
Jag har haft tanten sen 2004, och jag har alltid betalat allting själv. Jo, mamma & pappa köpte ju hästen till mig och har betalat stallhyror och veterinärkostnader och allt sånt fram till nu. Som givetvis inte varit billigt! Men utöver det har jag fått köpa allt jag velat ha för egna pengar. Och det är det inte alla som behöver i hästvärlden.
Jag vet att det låter som avundsjuka, och det är det också till viss mån. Men utan pengar kommer man INGENSTANS i hästvärlden. Om man inte har en sjuk talang som finns för typ 1 på 10 000 000. Nej, men ni fattar? Och det är synd! Har man talang behöver man ofta en duktig (dyr) häst för att komma någonstans. (Och nu menar jag inte att någon för 60.000 är billig. Det är inte alla som ens kan lägga över 30.000!) Och om inte, så åtminstone pengar till duktiga tränare. Förutom dom där 1 på 10 000 000. Men det är ju inte speciellt ofta. Och har man inte talang så kan man köpa en svindyr häst och ändå komma långt tack vare den. Men hästsport är en "rikemanssport", och vi med mindre pengar får helt enkelt ta en lite längre omväg än många glidare. Bita i det sura äpplet som kallas verklighet.
Men det är väl tack och lov att dyr utrustning till häst och ryttare inte gör att det går bättre! För allvarligt talat, går inte märkeshysterin lite till överdrift?
Tänk dom gångerna man åkt på hopptävlingar och kommit med den fulaste, lånade, transporten och parkerat bredvid alla flaschiga, nya. Lastat ut med fleecetäcke (visserligen riktigt snyggt!) och skydd från Ullared och ridit fram med schabrak köpta på samma ställe. Men ändå var det jag som fick åka hem med blå-gul rosett fastsatt i backspegeln. DET är en härlig känsla mina vänner!
Det jag äger i dyr märkesväg är en prestigesadel, ett par läderskydd, ett ylletäcke, ett transporttäcke och ett Kingslandschabrak. That's it tror jag! Men sen har man ju mycket annan skit, och bara för att det är lite billigare är det inte fult.
Stå på er, ni som själva får bekosta det som ni vill ha. Trots att ni alla gånger inte har råd, man rider inte sämre för det!
Jag har haft tanten sen 2004, och jag har alltid betalat allting själv. Jo, mamma & pappa köpte ju hästen till mig och har betalat stallhyror och veterinärkostnader och allt sånt fram till nu. Som givetvis inte varit billigt! Men utöver det har jag fått köpa allt jag velat ha för egna pengar. Och det är det inte alla som behöver i hästvärlden.
Jag vet att det låter som avundsjuka, och det är det också till viss mån. Men utan pengar kommer man INGENSTANS i hästvärlden. Om man inte har en sjuk talang som finns för typ 1 på 10 000 000. Nej, men ni fattar? Och det är synd! Har man talang behöver man ofta en duktig (dyr) häst för att komma någonstans. (Och nu menar jag inte att någon för 60.000 är billig. Det är inte alla som ens kan lägga över 30.000!) Och om inte, så åtminstone pengar till duktiga tränare. Förutom dom där 1 på 10 000 000. Men det är ju inte speciellt ofta. Och har man inte talang så kan man köpa en svindyr häst och ändå komma långt tack vare den. Men hästsport är en "rikemanssport", och vi med mindre pengar får helt enkelt ta en lite längre omväg än många glidare. Bita i det sura äpplet som kallas verklighet.
Men det är väl tack och lov att dyr utrustning till häst och ryttare inte gör att det går bättre! För allvarligt talat, går inte märkeshysterin lite till överdrift?
Tänk dom gångerna man åkt på hopptävlingar och kommit med den fulaste, lånade, transporten och parkerat bredvid alla flaschiga, nya. Lastat ut med fleecetäcke (visserligen riktigt snyggt!) och skydd från Ullared och ridit fram med schabrak köpta på samma ställe. Men ändå var det jag som fick åka hem med blå-gul rosett fastsatt i backspegeln. DET är en härlig känsla mina vänner!
Det jag äger i dyr märkesväg är en prestigesadel, ett par läderskydd, ett ylletäcke, ett transporttäcke och ett Kingslandschabrak. That's it tror jag! Men sen har man ju mycket annan skit, och bara för att det är lite billigare är det inte fult.
Stå på er, ni som själva får bekosta det som ni vill ha. Trots att ni alla gånger inte har råd, man rider inte sämre för det!
Kommentarer
Trackback
